Längtar du också efter den stundande våren?
Längtar du också efter den stundande våren, trött på det iskalla grepp vintern hållit om ett snötäckt Falun, alltför länge? Få saker går upp mot känslan att lutandes mot en husvägg lyckas fånga årets första värmande solskensfläck. Du är nog inte ensam, även jag längtar och tar varje tillfälle som ges av att njuta i vårsolens sken.
Jag njuter av att känna huden värmas upp men känner samtidigt en rysning ila genom kroppen. Värmen känns bedräglig, för visst var inte vintern lika hård och kall som den brukade vara, kom våren tidigare i år? Fjolårets värmebölja ekar fortfarande kvar i minnet och jag är plågsamt medveten om att någonting förändras, här och nu. Det går inte att blunda för att en stundande klimatkatastrof är i antåg och tiden är inte längre vår vän, inte i den frågan.
Vi lever i de kortsiktiga vinsternas tidevarv. Innebörden av ordet ekonomi betyder inte längre hushållning i ett tillstånd av knappa resurser. Ekonomi idag präglas av vinstoptimering med ständigt nya krav på effektiviseringar, besparingar och nedskärningar som följd. Falu kommun är inget undantag. I alltför hög grad har politikens blick fixerats vid årets möjliga vinst för kommunen som helhet, samtidigt som många av verksamheterna tvingas leva under ekonomiskt anorektiska former. Klimatfrågan handlar inte enbart om antal körda kilometer med bilen eller mängden kilo närodlade produkter vi äter eller ej. Det är självklart av vikt, men är snarare ett symptom av det verkliga problemet, nämligen det ekonomiska system som genomsyrar hela vårt samhälle och vårt sätt att styra mot framtiden.
Livet är inte längre en fest, det är en tävling. Det är en kamp om vem som ska få vara himlens skarpast lysande stjärna. Ett tankesätt som infekterat även kommunen, tävlingen har gjort om välfärden till en produkt i en marknad och förvandlat medborgaren till kund. Kommunens relation till medborgaren har blivit individuell och samtidigt distanserad och avhumaniserad. Det skapar en social otrygghet som göder misstänksamhet i bägge riktningar och leder på sikt till ett samhälle med ökad ekonomisk ojämlikhet. Vi måste bryta dessa tankemönster, återupprätta medborgarrelationen och göra Falun mera medmänskligt, mer jämlikt och mer jämställt. Att återvända i tanken att kommunen är vårt allas gemensamma, det är en nödvändighet och ger oss mycket bättre förutsättningar att möta framtidens klimatbehov. Det är vad vi kan åstadkomma tillsammans som är lösningen inte enbart individuella handlingar.
Patrik Liljeglöd, gruppledare Vänsterpartiet Falun