Lena Lindberg diskuterar metoder och styrmedel för att öka engagemang kring klimatet och hur demokrati och social acceptans är avgörande för att nå klimatmålen.

Under december månad deltog jag på tre onlineseminarier från Uppsala Universitet med rubriken ”Går det att skapa acceptans för klimatpolitiken”.

Då jag är en person som önskar jag hade bättre simultankapacitet (antingen antecknar eller lyssnar) ska jag nu göra mitt allra bästa för att återge essensen av innehållet, ber om ursäkt i förväg om de innehållsrika seminarierna återges lite väl fjuttigt här och jag gör inga anspråk på exakthet och egna tankar kommer dyka upp.

Engagemang för klimatet

Det första seminariet hölls av Sverker C Jagers, professor i statsvetenskap, och berörde engagemang/bristande engagemang för klimatet överlag och det aktuella forskningsfältet. Hur kan vi förstå varför vi fortsätter agera klimatskadligt på det individuella planet, regionala, nationella?

Vi kan tänka att det handlar om okunskap, egoism, bristande etik, ideologi eller vad? Vilken modell hjälper oss att öka engagemang kring klimatet?

Sociala dilemman (social dilemma theory) uppstår i situationer där det ur ett individualistiskt perspektiv är lönsamt att få ut så mycket som möjligt och bidra med så lite som möjligt, vilket står i konflikt med det som är det bästa ur ett kollektivt perspektiv.

Exempel: om vi som yrkesfiskare får information om att tillgången på fisk går ner om vi inte minskar uttaget och nu när ni andra sänker er kvot kan ju jag fiska lite till och tjäna extra på kuppen. Känner vi ju igen eller hur?

Vad motverkar dessa sk. Sociala dilemman?

Det finns en hel del forskning kring detta som ex nämndes Nobelpristagare som Nash, North, Ellinor Oestrom, den senare som jag minns vagt hade intressant forskning kring gemensam mark ”allmänning”. Personligen kan jag komma på så mycket som inte fungerar beteendeförändrade.

Ett svar är naturligtvis att personen inte ska bli ”förlorare”, kanske rentav en vinnare. Som att ”din kropp mår bättre av grönsaker än kött” men förnuftsmässiga instruktioner fungerar sällan för att förändra beteenden om inte personens upplevelse blir sedd och bemött.

Information, kommunikation, småskalighet och närhet både rumsligt och i tid ökar det kollektiva medvetandet, men jag är övertygad om att bemötande av känslor är viktigt. ”Det kommer säkerligen vara en förlust att inte få köra bil som du är van utan att istället ta bussen”. Här är Medborgarråd ett viktigt verktyg.

Tål demokratin en klimatpolitik som når klimatmålen?

Vid det andra seminariet talade Daniel Lindwall, doktor i sociologi, om klimatledarskap (klimatomställning, demokrati och social acceptans). Som vi kanske redan gissat kräver klimatomställningen en fördjupad demokrati. Demokratin i världen går tillbaka/nedåt sedan 14 år tillbaka och det är tydligt kopplat till ett försämrat klimatarbete. Yttrandefrihet och föreningsfrihet är avgörande, likaså att kunna ställa ansvariga till svars för utsläpp.

Minskade inkomstklyftor, energirättvisa och ökad välfärd är tydligt kopplat till förbättrad klimatpolitik. Delaktighet socialt och politiskt är avgörande för acceptans för klimatomställning.

Metoder och styrmedel i klimatpolitiken

Den tredje och sista föreläsningen (Sverker C Jagers) i serien berörde olika metoder och styrmedel som var mer eller mindre framgångsrika.

Som ex nämndes skillnaden mellan Frankrike och Kanada. I Frankrike bidrog höjd bränsleskatt till ett folkligt uppror/gula västarna med deltagre från vänstern till extramhögern, när det sammanföll med sänkta skattar för ffa höginkomsttagare. I Kanada infördes en nationell koldioxidskatt där skatten återbetalades till samtliga medborgare oavsett om du betalt koldioxidskatten eller ej, modellen kallas Avgift och utdelning.

Ett annat exempel på detta var Kalmar där höjda parkeringsavgifter gick oavkortat till sänkta avgifter i kollektivtrafiken.

Vore väl något för Falun!

Uppdaterades: 07 mar 2023