DET IRLÄNDSKA NEJET TILL LISSABONFÖRDRAGET ÄR EN SEGER FÖR HELA ARBETARKLASSEN I EUROPA!
Folkomröstningen i Irland om Lissabonfördraget slutade med
ett avgörande och tydligt NEJ.
1. DET IRLÄNDSKA NEJET TILL LISSABONFÖRDRAGET ÄR EN SEGER FÖR
HELA ARBETARKLASSEN I EUROPA!
1. Folkomröstningen i Irland om Lissabonfördraget slutade med
ett avgörande och tydligt NEJ. Mer än 53 procent av dem som
deltog – speciellt många arbetare och jordbrukare – röstade
mot fördraget. Resultatet är en stor seger för den europeiska
arbetarklassen och alla motståndare till fördraget. Det beror
på att fördragets mål – är stärkandet av EU som
imperialistisk makt. Den verkliga innebörden av fördraget är
fler nyliberala nedskärningar, mer militarism och mindre
demokrati för folket. Det är därför som många folk i Europa
avvisar Lissabonfördraget, det är därför som irländarna röstat
NEJ och det är därför som alla progressiva organisationer
hyllar folkomröstningens resultat.
2. Resultatet är ett stort politiskt bakslag för den härskande
klassen i det imperialistiska EU. Efter att EU:s konstitution
avvisades i Frankrike och Nederländerna 2005 gjorde EU-
bourgeoisien allt i sin makt för att driva igenom den nya
versionen av konstitutionen i de nationella parlamenten och
utesluta befolkningen från beslutsfattandet. Endast i ett land –
Irland – tvingades de att organisera en folkomröstning om
fördraget och där avvisades det tydligt av befolkningen. Det
visar på det enorma avståndet mellan den styrande eliten i det
borgerligt "demokratiska" Europa och de folkliga massorna. Det
är för närvarande oklart hur de styrande kretsarna i EU kommer
att reagera på nederlaget. Men oavsett vad de gör, om de
struntar i resultatet genom byråkratiska manövrer eller om de
tvingar Irland att upprepa folkomröstningen, kan den politiska
skadan, dvs. den oerhörda förlusten av demokratisk legitimitet
för bildandet av en nyliberal, imperialistisk statsapparat och
dess politik, inte göras ogjord.
3. Lissabonfördragets nederlag i den irländska
folkomröstningen och det breda avvisandet av den från
arbetarklassen i Europa understryker också avståndet mellan
proletariatet å ena sidan och den reformistiska
fackföreningsbyråkratin och de nyliberaliserade
socialdemokratiska partierna i Europa som alla stöder
fördraget. Den reformistiska byråkratin är nära sammanvävd med
den kapitalistiska statsapparaten och EU:s styrande kretsar.
Det visar ännu en gång varför arbetarklassen behöver ett helt
annorlunda, ett revolutionärt och kämpande perspektiv. Mer än
någonsin behöver vi en gräsrotsrörelse i fackföreningarna mot
byråkratin, en rörelse som framtvingar en radikal
demokratisering av fackföreningarna och en politik baserad på
klasskampen. Arbetarklassen behöver partier som kämpar med
klasskampens metoder – demonstrationer och strejker i företagen
och utbildningssystemet – mot nedskärningar i socialpolitiken
och utbildningen, militarism och rasism och som förbinder dessa
frågor med den socialistiska revolutionens perspektiv och
skapandet av Europas Förenade Socialistiska Stater.