• Hem
• colombiakonfere...

Vänsterpartiet

colombiakonferens om mänskliga rättigheter

Publicerat 24 apr 2007

på kongressen i eu parlamentet i bryssel påtalades
problemen med att ingenting göra av regeringen i
colombia för att påskynda processen för att
demokratisera landet och ge invånarna rättigheter

 

Uselt tillstånd för Mänskliga Rättigheter i Colombia

 

den 17-18 april deltog jag på en konferens om mänskliga

 rättigheter i Colombia. Konferensen pågick under

 pågående avslöjanden i Colombia kringbanden mellan    den colombianska regimen och paramilitären.

Samma dag som konferensen började offentliggjorde senatorn från

vänsteralliansen PDA Gustavo Petro hur nuvarande presidenten Uribe

under sin tid som guvernör i Antioquia gav stöd och skydd till paramilitärerna.

Konferensen som höll till i EU-parlamentets lokaler anordnades av människorättsorganisationen OIDH-ACO med stöd från bl a EU-parlamentarikern Jens Holm(v) samt Raúl Romeva den gröna gruppen,Richard Howitt socialistgruppen m.m. . Ett viktigt inslag var deltagandet i panelerna av ett flertal EU-parlamentariker från vänstern, socialdemokraterna, de gröna och liberalerna. Endast de konservativa avstod från att delta. Andra som medverkade var representanter från bl a Amnesty, OEA (eng OAS) och fackliga internationalen ITUC. Från Colombia deltog ett flertal mr-organisationer, vänsterledaren Carlos Gaviria och Colombias EU-ambassadör.

Willy Meyer (vänstergruppen i eu)och Gaviria angrep president Uribe och regeringen på   ett träffsäkert sätt.Tyvärr så höll Kvinna från FN en slät nivå på ett mer diplomatiskt sätt

men den skriftliga rapporten från FN talar mer klarspråk.                                                                                                                            
Ambasadören fick hela tiden agera i defensiven för de rapporter om övergrepp som presenterades under konferensen. Andra inbjudna representanter för den colombianska regimen, bl a vicepresidenten Santos som tidigare aviserat sin medverkan, kom inte. EU-ambassadören lovordade presidenten Uribe för sin fredsansträngning och ägnade sig åt en skönmålning av den s k "fredsprocessen". Han pratade till konferensen som om han inte berördes av den statistik och information som där delgavs. Man kom att tänka på Saddam Husseins informationsminister Bagdad-Bob. Uribe har i sin EU-ambassadör sin egen Bogota-Bob.

sedan förra konferensen för drygt tolv år sedan.har inte mycket hänt  Mord, våld och hot fortsätter. Under Uribe första mandatperiod har 11 292 personer mördats, 6 912 har häktats på godtyckliga grunder, 468 fackliga aktivister har mördats, varar 75 under år 2006, och flera hundra har hotats till liv. Tre journalister mördades i fjol. Colombia har idag över tre miljoner internflyktingar, näst flest i världen efter Sudan. Samtidigt befinner sig ca 250 områden under väpnad konflikt.

Den colombianska regimens kopplingar till paramilitärerna diskuterades ingående. Flera hundra politiker på högsta nivå har pekats ut eller är på väg att åtalas för sina band till paramilitärerna. Demobiliseringsprocessen som får stöd av usa avfärdades av konferensen som en legalisering av mördarbanden. Likaså konstaterades att av lagen om rättvisa och fred har ingen rättvisa eller fred uppnåtts, men en uppenbar straffrihet för paramilitärerna. Deras strukturer är intakta och de har till på köpet gynnats av statens förmånliga ekonomiska bistånd. En sak som uppmärksammades var hur paramilitärerna nu lagligt kunnat tillägna sig jord som tidigare med våld beslagtagits från fattiga bönder. Det rör sig om flera miljoner hektar som idag utnyttjas för exportjordbruk, bl a för banan och palmodlingar. Skandalen kring banden till paramilitärerna har även nått säkerhetspolisen DAS, som anklagas för att bistå paramilitärerna med register över politiska, fackliga och andra aktivister som opponerar sig mot regeringen, jordägarna och transnationella företag som Coca-cola och Chiquita och även nestlé Konsekvensen av detta samarbete är kända; mord, förföljelser och hot. så en bojkott mot dessa företag och deras varor är det minsta som vi kan göra 

det ökande antalet internflyktingar togs även upp som ett problem.  för de som förlorat sina hem och egendom lyftes krav på kompensation, samtidigt menade flera att det är nödvändigt med en jordreform. Enligt Amnesty har nu över 50 000 personer krävt staten på kompensation, av dem har ca 10 000 beslagtagits jordegendom. Hittills har inte paramilitärerna inom ramen för demobiliseringen lämnat tillbaka några jordegendomar.

Enligt Amnesty m fl har EU tidigare i sin dialog med den colombianska regimen varit mer hård i sina krav på respekt av de mänskliga rättigheter, nu uppfattas det som om EU har en mer ”mjukare” framtoning. Spanien och England exporterar vapen till Colombia och EU finansierar regeringens s k fredslaboratorier. Dessutom förhandlar EU om ett nytt handelsavtal med Colombia.

Flera kravs lyftes under konferensen. FN, EU och världsopinionen måste ställa hårdare krav på regimen gällande mänskliga rättigheter. I synnerhet måste sanning, rättvisa och kompensation vara pelare i en riktig fredsprocess. Krav ställdes på att eu måste stödja en fredlig lösning av konflikten, erkänna de stridande parter och ge sitt stöd till det s k humanitärt utbyte av kidnappade och fångar mellan staten och gerillan, att DAS offentliggör de hemliga register på aktivister, möjliggöra en reform av domstolsväsendet och avskaffa militärdomstolarna samt att valsystemet demokratiseras. Ett krav som fick mycket uppmärksamhet, inte minst i media i colombia med Jens Holm (v) i spetsen, är att eu ska frysa förhandlingarnaom ett nytt handelsavtal.

En mycket givande konferens som gör att man tror på det man brinner för är viktigt och att man orkar angagera sig

Colombia, EU och mänskliga rättigheter

Anförande Jens Holm,vänsterpartiet sverige, MEP GUE/NGL

EU-parlamentet 18 april 2007

Syftet med det här passet är att ge riktlinjer för de framtida relationerna mellan EU och Colombia. Ett väldigt tydligt krav EU ställer på de länder som man har partnerskap, kommersiella handelsavtal eller andra relationer med är att landet i fråga ska uppfylla långtgående krav på mänskliga rättigheter. I det fallet mänskliga rättigheterna kränks eller hotas ska EU avbryta sina åtaganden med det landet. Det var exempelvis fallet med landet Uzbekistan som fick sitt handelsavtal hävt från EU oktober 2005.

När vi talar om relationen Colombia-EU blir förstås den logiska frågan. I vilken mån kränker den colombianska staten de mänskliga rättigheterna? Och vad ska isåfall dessa kränkningar få för konsekvenser på relationerna mellan EU-Colombia.

Den Colombianska Juristkommissionen ger i sin rapport över människorättssituationen 2002-2006, alltså för president Uribes första mandatperiod, flera exempel på hur den colombianska staten allvarligt kränker mänskliga rättigheter:

• Juristkommissionen konstaterar mellan 2002 och 2006 häktades nästan 7000 personer på oriktiga grunder. Det innebär fem personer om dagen och nästan en tredubbling med den föregående sexårsperioden.

• Colombia är världens farligaste land för fackföreningsaktiva. I fjol mördades minst 70 fackföreningsaktivister och  260 hotades till livet enligt den internationella fackföreningsammanslutningen ITUC. Så gott som alla förövare var paramilitärer eller statens agenter. Den omfattande straffriheten gör att mördarna kan fortsätta att utföra sina dåd.
• Colombia är också ett av världens farligaste länder för journalister. Tre dödade och mängder av hot bara i fjol, konstaterar Reportrar utan gränser i sin årsrapport. Ta bara Telesurjournalisten Freddy Muñoz som greps av DAS-agenter i december i fjol med påståendet att han var gerillakollaboratör. Kanske var skälet till gripandet att han hade granskat regeringens kopplingar till paramilitärerna. En månad senare släpptes han utan att ett enda bevis hade kunnat presenteras, men han kan fortfarande inte lämna landet.
• Under 2006 var över 600 colombianer tvungna att fly från sina hem varje dag, konstaterar flyktingorganisationen CODHES i sin senaste rapport. Det innebär att antalet internflyktingar ökade med hela 200 000 personer i fjol. Bara till Bogotá anlände 30 000 nya flyktingar i fjol. 30 000 personer, män, kvinnor och – inte minst barn – som tvingas leva under eländiga omständigheter i slumområdena kring Bogotá. Totalt har Colombia nästan fyra miljoner internflyktingar, vilket är näst flest i världen. Endast Sudan har fler. Den colombianska regeringen vägran att ge stöd till alla internflyktingar är oacceptabelt, liksom regeringens manipulation av statistiken om flyktingarna.

Detta sammantaget leder till min slutsats att den colombianska staten med största sannolikt är den statsmakt i Latinamerika som är ansvarigt för flest övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Situationen för den colombianska befolkningen är minst sagt akut. I det här läget kan inte EU längre fortsätta med business as usual. EU måste omedelbart aktivera alla påtryckningsmöjligheter för att värna de mänskliga rättigheterna.

EUs framtida politik gentemot Colombia borde därför karaktäriseras av fem följande grundkrav.

1. Ett glasklart och ovillkorligt stöd till en fredlig lösning av konflikten och stöd för de mänskliga rättigheterna. EU borde säga klart och öppet: Vi står till tjänst med allt tänkbart stöd för att ni stridande parter i Colombia ska vapnen åt sidan och istället samtala med varandra. Låt mig vara ännu tydligare: EU borde säga: Vi vill se Colombias president samtala med gerillarörelserna Farc och Eln.
2. Frys förhandlingarna om det handelsavtalet med Colombia, det ska Andinska handelsavtalet. Förhandlingarna kan återupptas när den colombianska regeringen visar upp en trovärdig handlingsplan för att uppfylla de mänskliga rättigheterna och för att hitta en fredslösning på konflikten. På samma sätt borde EU i grunden utvärdera det pågående samarbetet inom ramen för det allmänna preferenssystemet (PG++) ur ett människorättsperspektiv. EU måste sända en enda tydlig signal till regeringen Uribe: Det blir inga handelsavtal med er så länge de mänskliga rättigheterna kränks! Det här är ett oerhört viktigt krav. Det finns få andra krav som stats- och regeringschefer är lika lyhörda för. Förmånliga handelsavtal är helt avgörande för Colombias elit.
3. När vi talar om handelsavtal är det också viktigt att understryka att handelsavtalen ska främja landets utveckling, inte ett fåtal europeiska och nordamerikanska storföretag. Fokus för PG++ och Andinska handelsavtalet måste vara småbönders rätt och möjlighet att kunna fortsätta bruka sin jord, småföretagens utvecklingsmöjligheter och trygga den offentliga sektorn från krav på avregleringar och privatiseringar som annars ofta karaktäriserar dessa avtal.
4. EU borde också sätta press på USA att omedelbart upphör med fortsätta att stödja kriget genom plan Colombia och dess fortsättning. EU måste också verka för att USAs kongress inte godkänner det senaste frihandelsavtalet med Colombia, så länge landet bryter mot de mänskliga rättigheterna.
5. För att möjliggöra de första stegen mot en förhandlingslösning av konflikten borde EU förutsättningslöst utvärdera den s k listan över terroristorganisationer. Oavsett vad man tycker om gerillaorganisationerna, vi är säkert många här som har mycket kritik att framföra, går det inte att komma ifrån att de nästan sex år av s k krig mot terrorism har snarare bara fött mer våld och motsättningar. För att få en förhandlingslösning måste man erkänna att det finns stridande parter och inte stoppa huvudet i sanden och låtsas som de inte existerar.

Genom att vara väldigt tydlig med att alla övergrepp mot de mänskliga rättigheterna är oacceptabla, att frysa förhandlingarna om ett nytt handelsavtal och att ovillkorligen ställa sig på dialogens sida kan EU spela en historisk roll för att uppnå fred och i framtiden också social och ekonomisk rättvisa i Colombia. Det är hög tid att de första stegen tas här och nu. Det hårt prövade colombianska folket förtjänar fred och rättvisa.

Jens Holm, (v) MEP, GUE/NGL

www.jensholm.se

 

jens holm håller tal på konferensen

Uppdaterades: 24 apr 2007