Den 12 juni 2026 börsnoterades SpaceX. Elon Musk blev världens första triljonär. En triljon dollar. Hans förmögenhet ökade med ungefär 29 000 dollar per sekund under börsnoteringen. Medan den siffran skrevs om och om igen i finansmedia kämpade miljontals människor för att få vardagen att gå ihop.
Det kanske låter som en annan värld. Men det är samma värld.
P4 Malmöhus rapporterade nyligen att stölder av barnmat ökar i svenska butiker. Välling. Det är inte en nyhet om kriminalitet. Det är en nyhet om desperation. Och det händer i samma land där 51 dollarmiljardärer lever.
Stefan Persson, H&M-arvtagaren, sitter på 223 miljarder. Rausing-familjen på 109. Och listan fortsätter. Det är inte deras fel att systemet ser ut så här. Men 700 000 svenskar lever i fattigdom och på ett enda år har den siffran ökat med 120 000 människor. Det är en skam. Inte för dem, utan för oss andra.
Forskning visar att ju mer pengar du har, desto mindre andel spenderas tillbaka in i ekonomin. Vid en viss nivå, när du redan har allt du behöver och mer därtill, stannar pengarna upp. Och pengar som står stilla gör ingen nytta. De behöver röra sig. I stället hamnar de i aktier, fonder, finansiella instrument och fastigheter. Systemet är byggt för att kapital ska stanna där det redan är.
Och när förmögenheten inte längre kan spenderas köper den något annat. Makt. Inflytande över marknader, politik och spelreglerna alla andra måste följa.
IMF och OECD, de stora internationella ekonomiska organisationerna, har båda kommit fram till att hög ojämlikhet bromsar tillväxt. Det är inte ett radikalt påstående. Det är en logisk konsekvens av hur pengar faktiskt fungerar.
Så frågan är enkel. Vill vi ha ett samhälle där kapital cirkulerar och bygger något för alla, eller ett där det stannar upp och köper makt åt några få? Beskatta miljardärerna. Det är inte politiskt käbbel. Det är en fråga om vilket samhälle vi vill ha.
Simon Hallin