Nobelpriset rätt tema – fel mottagare

klimathotet är kanske det största hotet mot att få freliga lösningar på många konflikter på jorden och troligen startar mer krig p.g.a. att de marknadskapitalistiska krafterna i allt snabbare takt lägger beslag på råvaror och naturtillgångar i den fattigaste länderna

 

Det är fantastiskt bra att Nobels fredspris lyfter upp kopplingen mellan växthuseffekten och internationella konflikter. Mer personer är på flykt i världen idag som en följd av klimatförändringarna än p g a av krig, bara för att ta ett exempel. Och visst har Al Gore gjort ett fantastiskt folkbildningsarbete i att lyfta upp frågan. FNs klimatpanel har försett honom, mig och alla andra med värdefull klimatinformation. I så måtto är de värdiga och välmotiverade mottagare.

Men jag hade ändå hoppats på inuitledaren, kanadensiskan Shelia Watt-Cloutier, gärna tillsammans med klimatpanelen. Långt före Al Gore gjorde sin film pekade hon på de katastrofala effekterna av växthuseffekten. I december 2005 tog hon tillsammans med inuiternas samarbetsorganisation Inuit Circumpolar Conference initiativ till en slags folkrättslig stämningsansökan mot USA som världens klimatvärsting, vars utsläpp direkt försvårar inuiternas levnadsmöjligheter. Tyvärr gick inte petitionen igenom, men hon har som få lyckats få upp den globala uppvärmningen, avsmältningen och dess effekter på ursprungsfolk och fattiga människor på den internationella dagordningen. Därför borde Watt-Cloutier fått fredspriset tillsammans med IPCC.

I den Grönlandsrapport som eu´s vänstergruppen antog efter att ha kommit hem från sin Grönlandsresa pekars ICCs petition som ett konkret sätt att stödja inuiternas kamp.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *