Bostäder i Falun i centralt läge.

I städer finns publika platser som torg, gator och parker. Där ska vi kunna mötas och föra samtal, samlas och framföra våra åsikter. Dessa platser är viktiga för demokratin samtidigt som de gör att stadens kvarter och stadsdelar blir tillgängliga för att betjäna boende, handel och kultur och vara fyllda med liv och rörelse.

Sedan 1600-talet är den centrala delen av Falun planerad med gatorna i ett rutnät, som genomkorsas av ån, som slingrar sig fram, som följer en ås, där huvudgatan blivit förlagd. I stadskärnans mitt ligger den stora öppna platsen, där tusentals medborgare i Falun kan samlas på det sluttande torget intill den stora kyrkan och rådhuset. Det är ett stadsmönster, som tillämpades redan i antiken och har visat sig vara mycket hållbart in i våra dagar. Stadens läge i landskapet och den historiska bakgrunden och anknytningen till gruvan och Världsarvet har avgörande betydelse för Falun. Dessa faktorer ska vara vägledande när stadskärnan planeras.

Under ett par årtionden efter andra världskriget planerades många städer efter ABC-principen. A stod för arbete, B för boende och C för centrum. Resultatet blev att arbetsområden förlades för sig och boendet bredde ut sig i vidsträckta förorter utanför den centrala stadskärnan. I centrum skulle finnas handel, service och nöjen. Mellan områdena planerades vägar för bussar, transporter och privatbilar.

Falun formades av den planeringsideologi som rådde i början av 1960-talet. Den gamla stadskärnan rustades upp och snyggades till. På flera tomter i den centrala staden uppfördes nya hus. Utanför stadskärnan bredde stora områden för boende ut sig i hyreshus och enskilda småhus. Bostadsområdena sträckte sig till Hälsinggården och Hosjö, till Slätta och Bojsenburg. Arbetsplatser fanns redan i Främby och Korsnäs och fler tillkom på Ingarvet. Behovet att resa mellan bostad, arbetsplats och centrum gjorde att gatunätet måste byggas ut för biltrafiken. Det var också nödvändigt att göra en genomfart genom Falun med en korsning under Grycksbobanan, som trafikerades med tåg på den tiden. Lösningen blev de nersänkta vägbanorna med vägslingor och viadukter för Promenaden och järnvägen. De skar av de naturliga banden mellan stadskärnan och järnvägsområdet. Det Johanssonska huset blev ensamt kvar i området och kunde berätta sin historia om den stad som varit.

Följderna av ideologin blev att arbete, resor och tillvaron hemma med kvällarna framför TV:n ökade avståndet mellan människorna. Under 1970-talet insåg många forskare och planerare att staden inte borde planeras likt ett träd med grenar, som växer ut och inte har kontakt med varandra. Nej – en stad ska vara ett nätverk, som ska erbjuda många möjligheter till kontakter. En stad är inte endast hus och gator, en stad innehåller verksamheter, som ska integreras i varandra. Kontakter mellan människor ska skapas och bilda livet i staden. Det synsättet har under senare år blivit alltmer tillämpat både i Sverige och andra länder. Det är viktigt för Falun att de styrande är väl förtrogna med den planering, där integration av verksamheter väver samman staden och tillförsäkrar den ett innehåll som är till nytta och glädje för medborgarna och gör den hållbar på lång sikt.

Det är viktigt att integrera växtligheten i staden. Den hjälper till att rena luften. Det gröna kan infogas i staden på flera sätt med träd på gårdarna i kvarteren, grönska i parker mellan husen, som alléer längs gatorna, som grönområden mellan stadsdelarna och naturområden i stadens utkanter. I det avseendet är Falun väl tillgodosett. Elsborg, Gamla Herrgårn och Östanfors är fina exempel, där man kan se grönska på gårdar i det historiska gatunätet. Runt staden finns grönområden för motion och utflykter och Lugnet är den anläggning – lika stor som innerstaden – som finns till nytta för falubornas hälsa och rekreation. Av den gamla stadsparken återstår tyvärr endast småbitar. Det är viktigt att verka för att stadens grönska ska komma alla till del.

Staden är i de flesta fall en handelsplats, där butiker är samlade längs gator och torg. För handeln är det viktigt att ligga i bra affärslägen för att uppnå så god omsättning som möjligt. I Falun är det goda affärsläget förknippat med att lätt kunna nå butikerna med bil. Därför har butiker flyttat från centrum till områden i stadens utkant. Lokaler i centrum blir tomma. Det försämrar affärslägena även för dem som är kvar och man får ett intryck av centrumområdets nedgång och förfall. På senare år finns detaljhandel i gallerior i stadens centrum. Allmänheten kan endast vistas i galleriorna när butikerna är öppna. Där är stråken mellan butikerna inte ytor avsedda för allmänheten. De är endast avsedda för butikernas förväntade kunder. Det finns anledning att se upp med sådana etableringar, som motverkar livet i staden.

I flera kvarter finns idag parkeringsplatser med ytor som det skulle gå att bygga på. Att bygga centralt i stället för i stadens periferi minskar bilberoendet och medför att parkeringsytor åtminstone inte ökar i innerstaden. När det gäller Södra Centrum vill vi i Vänsterpartiet infoga ett nytt kvarter i stadens historiska gatunät. Flera av stadens funktioner vävs samman och en levande stadsdel växer fram. Vi bedömer att det är viktigare för staden att använda den byggbara marken till ett kvarter med byggnader i stället för att anlägga en försänkt park.

”Falun ska bli en större stad” sägs ofta av kommunens ledning. Men det är ont om byggbar mark om man vill göra staden större genom att förtäta Falu centrum. En förtätning kan ge mer liv och rörelse i staden och fler kunder i stadens butiker. Det finns möjligheter att tillskapa byggbar mark genom att ett nytt kvarter infogas i stadens rutnätsplan i Södra Centrum som en länk mellan den gamla stadskärnan och stationsområdet. Ett kvarter kan byggas över den nersänkta körbanan för Korsnäsvägens tidigare sträckning. Därmed närmar sig staden på ett naturligt sätt stationsområdet och bussterminalen. På andra sidan Grycksbobanan kan också en byggnad placeras utan att göra intrång i den befintliga Vasaparken, som ska bevaras. En mindre park – kanske med lekplats – kan anläggas i markplanet i stadsrummet mellan det nya kvarteret och det Johanssonska huset. Över marknivån kan det nya kvarteret till exempel innehålla bostäder, butiker, reseservice, hotell med mera. Bebyggelsen ska ha samma höjd som de befintligahusen runt omkring och vara stadsmässiga som det Johanssonska huset och husenlängs Parkgatan. Under markytan finns utrymme för ett stort garage för ca 350 bilar med övervakning och service.

Vad vinner stadsmiljön i Falun med detta?

Det tillskapas mer byggbar mark i centralt läge. Utbyggnaden skulle inte bara ge bostäder, som behövs, utan även vitalisera hela stadsområdet. Stadsmiljönförbättras och utvidgas i naturlig riktning mot stationen, regementet och lasarettet. Garageplatserna under det nya kvarteret kan avlasta annan parkering i stadens centrum och därmed frigöra ytterligare mark för att förtäta centrala delar av staden. Garaget kan också utnyttjas som långtidsparkering för resande och dagparkering för dem som tar bilen in till staden för att handla. En shoppingbuss i en ringlinje leder intill butiker i centrum och andra platser av intresse. Investeringarna i det nya kvarteret är en god affär för kommunen och näringslivet därför att uthyrbara lokaler och garageplatser ger god avkastning. Dessutom behöver det ej anläggas så många P-platser i markplanet intill järnvägsstationen och bussterminalen.

I Falu kommun sträcker sig landsbygd och glesbygd långt utanför centralorten ända upp till skogarna norr om Svartnäs. Att planera för stadsbygd, landsbygd och glesbygd och förstå sambanden däremellan är viktiga uppgifter för de styrande i Falun. Det är att planera och bygga för framtiden.

VÄNSTERPARTIET FALUN

Uppdaterades: 25 nov 2014